Alltså nu är jag sur på mina marsvin (får man va det?) Sen jag introducerade Love medTweeny och Ådi så har dom hållt på och hacka tänder och så hela tiden.. Jag tänkte såklart jag särar inte på dom förrens dom gör sår på varandra.. och vad hittade jag i går då, jo, SÅR!
Suck... varför ska mina marsvin vara så dumma mot varandra? Ådi hade flera små sår på kroppen och ett jätte hack i örat. :O Tweeny hade också sår, ett på kroppen och ett litet på kinden, men Love hittade jag inga sår på, så det var ju skönt iaf, däremot har han tydligen fått munsvamp, :S behandlar det just nu med Pevaryl..
Just nu känns det verkligen som en oturs månad mellan mina djur. :'( Varför kan dom inte vara kompisar istället?
Nu har jag satt Love med Ludde och Calvin istället så får vi se hur det går... Badade alla grisarna också för säkerhets skull så dom skulle lukta lika och så bytte jag dessutom så dom går i den översta buren.
Badade Tweeny och Ådi också i hopp om att dom två ska finna vänskapen igen och kunna gå tillsammans.. men nu verkar det som att jag kan inte introducera någon till dom två, dom blir bara sura.. :(

Så nu hoppas jag verkligen starkt på att Ludde, Love och Calvin funkar ihop  och Tweeny och Ådi så jag inte måste sära på dom. Som tur är, är lilla Snow påväg hit i Mars så ifall jag måste sära på dom så får alla en kompis att vara med iaf. Men får se hur jag ska dela upp dom då, det återstår att se.

Oj. Oj... Ikväll har jag verkligen jobbat bra med min hemsida. Även om jag känner att nu borde jag nog vara färdig, så dyker det hela tiden upp nåt nytt som måste ändras eller sättas dit. Nu säger jag inte att den är klar, för det är det inte på långa vägar än.^^ men kul är det iaf.. Men får se när det blir färdig, än så länge är jag faktiskt ganska nöjd med den! Säg gärna vad du tycker.^^, www.camillas-marsvin.info.se har kämpat med den länge nu eftersom filerna till den gamla hemsidan blev raderade när min brorsa formaterade om min dator, så jag fick göra om den igen. Men som tur var hade jag ändå lagt upp hemsidan på internet så jag kunde kopiera från den så jag slapp skriva om alltihop. Så nu är jag ganska nöjd med den. //Camilla (bloggat från mobilen)

Usch.. jag hatar verkligen att vara förskyld. Halsen värker huvudet känns som att det ska sprängas och näsan går inte att andas ur. :/
Ska dessutom åka ner till skåne den 16-26 jan och hälsa på två marsvinsuppfödare och samtidigt hämta hem min Teddy! :D Ska bli så kul!
Men nu hoppas jag verkligen inte att den här förskylningen tänker hålla i sig för då blir jag väldigt sur! Vill inte sitta och snörvla på ett tåg och ännu mindre hos Anna och Sandra.
Så ni får önska mig lycka till och hoppas på att min förskylning går över. :)

Ja, nu är julen snart här igen. Mamma och jag gjorde knäck ikväll och i morgon ska jag julstäda och göra fint både till mig och mina djur^^
Snön däremot den kom och försvann lika fort igen. :/
Får hoppas den hinner komma innan den 24 december. Iväll var jag med mamma och tittade på ett luciatåg, det var mysigt, försökte ta bilder på det men kan vel inte påstå att dom blev så mycket till att hänga i julgranen, men, men det blev som det blev.

//Melle

Jaha.. då har ännu en råtta fått vandra över regnbågsbron. :'(
Callisto var en väldigt blandad råtta i sin personligehet.. Han bet mig förut så det började blöda, det är inte acceptabelt, men hade inte hjärta att göra mig av med honom.
Men mot slutet var han en helt annan råtta, väldigt kelig och knastrade mycket, men han rosslade också väldigt mycket. Jag hade bokat tid för honom för avlivning, men när jag kom in på veterinärens rum så blir jag osäker på om jag verkligen tycker det är dags för honom att gå vidare. :/ Jag frågade därför veterinären om hon kunde undersöka honom och sen ge mig sitt utlåtande. Hon lyssnade på hans lungor och sa att dom låter förskräckligt, vilket jag redan visste.. Han hade tappat mycket hull på kroppen. Veterinären lämnade mig ensam några minuter medans jag övervägde beslutet och såg på Callisto. Veterinären kom tillbaka och jag hade bestämt mig för at släppa honom. Så hon hämtade en spruta och fyllde den med en överdos sömnmedel jag höll i honom när hon stack honom i buken, Callisto pep till och bet till mig lite lätt sen var det klart.. :'(
Hon visade oss till ett annat rum där vi kunde sitta tillsammans dom sista minuterna. Jag höll honom tätt intill mig smekte honom längs kroppen och kinderna och pratade lungnande med honom. Mina ögon fylldes av tårar, hans päls blev våt.. jag kände hur han blev allt mattare och hur andningarna tilltog.. efter några minuter blev allt tyst, jag kunde inte längre höra hans rosslande andning som jag var så van vid att höra om dagarna vid buren..
Min älskade Callisto var nu borta :'( Ingen vit råttkille som klättrar ut ur buren vid matdags, ingen som låter som en kaffebryggare.. nu var han borta, det var svårt att förstå det, svårt att ta farväl!
När han var klar hos veterinären tog jag honom innanför min jacka och gick ut till bilen med pappa.. När jag hoppade ut ur bilen la jag honom på sätet brevid pappa för att han skulle ta hem och begrava honom brevid min älskade Musse som också vandrat vidare för bara c:a två veckor sedan.
Nu är ni förenade med varandra sov gott mina älsklingar! :'(

He he jag och mamma var in till djuraffären idag och jag köpte en sån där kattleksak, en svart pinne med fjädrar längst ut i olika färger. Hade fått tips på r8-forumet att råttorna gillar att jaga sånna, så självklart måste jag ju testa. Det var som forum risterna sa en succé helt enkelt råttorna var som tokiga i den och älskade att jaga den. :D Det såg riktigt kul ut, tyvärr blev det inga bilder, men jag får vel fota nästa gång dom leker med den. ;)

Ja, nu har det gått ett tag sen jag bloggade igen. *skäms på mig* Tack Sandra för påminnelsen. ;)
Den 13 Oktober var jag hos Paula (en råttuppfödare) tillsammans med några andra från råttforumet som jag brukar hålla till på. Alla var där för att hämta sina tingade råttbebisar. Tyvärr hade inte jag tingat någon jag fick bara hoppas på turen att tjejen som var före mig ville ha en slät tjej, för då skulle det bli en rex över till mig, men hade hon valt rexen, så hade jag blivit utan, för då hade en annan tjej som också var före mig valt den släta.

Men till min stora glädje så valde hon den släta och jag fick rexen. :D
Min lilla rexhona blev döpt till Sipa Lipa Lakritspipa efter ett tema som hennes ägare hade valt, nämligen Lennart Hellsing tema, men här hemma kommer hon bli kallad för Sipa. :)

Tanken var att jag skulle fått köpa en 4 månaders hona av johanna vilket jag gjorde. Men tyvärr började hon bita mig och min mamma, troligen hade hon präglats för mycket på johanna och gillade inte att flytta, men vem vet.. iaf så lämnade jag tillbaka henne till johanna.
Johanna försökte hjälpa mig hitta nån ny kompis, men det fanns inga kullar. :/ Så en dag så var jag inne på zoonen och kollade på lite annonser då får jag syn på att Babbet letade fodervärd åt två av sina honor, som hon eventuellt skulle ta kull på om dom lämpade sig för det, sen skulle dom överlåtas till fodervärden.

Jag nappade på det och tog tillfället i akt att maila Babbet. Jag visste vem hon var och så, så det gjorde allt mycket lättare och bättre. Tillslut bestämde vi att jag skulle åka till kungsängen och hälsa på honorna.
Jag var hos Babbet c:a kl 13.30 kanske, minns inte riktigt. Åkte hem med pendeln som gick kl 17.08 så jag var hemma c:a 19.00 på kvällen. var så lagom trött när jag kom hem med dom båda tjejerna..
Började iaf med att hämta lilla Sipa från buren och satt mig i soffan med alla tjejer. Dom började springa runt och undersöka allt lite försiktigt, men blev modigare ju mer tiden gick, där sat vi iaf i några timmar, jag kollade på film medans råttorna undersökte omgivningen och varandra. Dom varvade med att ligga i min tröja och sova tillsammans när dom blev trötta.

Efter några timmar så tyckte jag att allt kändes bra mellan dom, inget tjafs eller bråk. Så mamma fick hålla ett vakande öga på dom medans jag gick och städade buren. Sen släppte jag in alla tjejer i buren och det blev lite livat, inte dom emellan, men dom piggnade till snabbt när dom kom in i buren, dom skulle undersöka allting som gick att undersöka. När dom hade kollat buren färdigt tyckte dom det var dags att kolla vem deras rumskompisar var. Sipa var lite kaxig och försökte busa med Fickan, men Fickan vände henne på rygg och sa ifrån. Sen jagade dom varandra en stund med lite pip och bus, sen lugnade dom ner sig och jag gick och la mig.

Nästa morgon gick jag upp åt frukost, och släppte ut tjejerna ur buren, det såg ut som att Sipa ville visa dom nya tjejerna vart hon brukade springa. :P
Tjejerna lärde sig snabbt var luckorna på buren fanns och att man ska hänga framför dom när man vill ut och springa. Men såklart öppnas tyvärr inte dörren alltid hur mycket man än står och tigger framför luckan. :P

Så fort jag kommer in i rummet eller kliver ner från min säng så hänger alla tjejer på burgallret och säger hej! :) Eller kan vi få komma ut nu?
Ha ha.. det är roligt, för mina killar har aldrig gjort så, dom vill hellre vara i buren och lata sig i hängmattan, så det är mycket roligt nu med busiga tjejer och lata grabbar. :)
Än så länge har det bara gått bra med Tjejerna, Fickan är en hejare på att klättra och ta sig dit hon inte får vara, t.ex försöka klättra ner på mitt golv, där jag har massa sladdar och skrymslen.. Ne du Fickan du får allt vänta tills jag kan släppa ut er och springa i hallen eller köket. :)

Oj nu blev det långt här, men kanske inte så konstigt då det fanns lite att skriva om he he... Aja Godnatt!

//Kram Melle

Sipa (Sipa Lipa Lakritspipa)

Azzi (Aziza)

Fickan (OTO Unlucky Buried)

Här springer tjejerna sin runda

Ikväll satt jag vid datorn och hör nåt konstigt ljud från råttburen, då ser jag Musse som andas med öppen mun och licksom hoppar omkring som om han hade hicka. jag tog snabbt ut honom ur buren och han höll på att buk andas. Jag blev såklart jätte orolig då jag förstod att det var allvarligt. Jag slängde mig på telefonen och ringde runt till många olika veterinärer. Först dom närmaste, sen fick jag utvidga området. Till slut ringde jag till Roslagstull som ville att vi skulle komma in med honom på en gång eftersom dom förstod att det var allvarligt! Sagt och gjort, jag skyndade mig att ringa pappa och inom några minuter var vi påväg till sthlm. När vi kom in i väntrummet fick jag fylla i papper om honom. Reseptionisten kom och kollade på honom i transpotburen och såg hur illa det var med honom så hon tog med honom på en gång och satte honom i en syrgasbur. Jag och pappa fick vänta kvar i väntrummet.

Snart kom veterinären och vi gick in på ett rum. Hon berättade att hon hade tittat på Musse och hans tunga var tydligen blå, han fick ingen luft överhuvudtaget. Hon hade lyssnat på hans andning och hon kunde inte höra något som indikerade på att någonting satt fast i strupen på honom.
Visst kunde vi röntga sa hon och göra tester, men risken var stor att han skulle dö av stressen på röntgenbordet, han hade blivit väldigt stressad av att hon lyssnade på honom. Hon sa också att hon är inte den som förespråkar avlivning, men i det här fallet tyckte hon att det var det bästa för honom. Jag kunde bara hålla med, han mådde verkligen inte bra..
Veterinären sa att den nog var lungcanser, att ett blodkärl har brustit så att hans lungor inte fungerade och han fick ingen luft, han höll på att kvävas. :'(  
Så min "lilla" grabb fick somna in...

<3 070108 - 081020 <3
c:a 20.20 fick han somna in.  :(

Jag kommer alltid minnas dig gubben, även om du inte var den keligaste råttan, så var du alltid snäll ändå. Du skulle aldrig få en tanke på att bitas.
Ena stunden är du pigg och kry i nästa är du inne hos veterinären för avlivning, hur kan det komma sig?

Sov gott min älskling, kommer sakna dina stora fina ögon som jämt tittade på mig!   :'(




[